Äntligen i Ukraina! Vi hann inte med mycket annat än frukost på morgonen, för vi hade bilarna parkerade på en skolgård och hade lovat att flytta bort dem innan kl. 08. Eftersom det är väldigt dåligt med parkeringsplatser i centrala Lviv så återstod bara att ta sitt pick och pack och bege sig iväg.
En av bilarna - den gröna Peugeot Expert -paketbilen som förarna kärleksfullt gett namnet "The Royal Beast" skulle bli i Lviv, så sista chansen att ta bilder med hela konvojen var nu. Vi hade fått lov att använda bryggeriet Pravdas gård för vår photoshoot, så vi styrde kosan ditåt och började ställa till för fotografering. Det tog sin tid med så många bilar, men till slut fick vi dem uppställda snyggt och lite kamoflagenät samt finska flaggor hängda på dem. Sedan bara ett fånigt flin på och några hundra bilder. Vi hade också en drönare som vi använde till att ta bilder från en högre vinkel.
Efter att fotona var tagna satte vi iväg mot resans slutliga mål - Kyiv. Att ta sig ut ur Lviv i rusningstrafik frestar på tålamodet, men snart satt vi på motorvägen med hela konvojen efter oss. Jag satt i den första bilen och skrev på en blogpost när vi plötsligt blev invinkade till vägkanten av polisen. Det visade sig vara en hastighetskontroll, och vi hade gjort 81 km/h på ett område som precis bytt från 80 till 70. Det hade i sig inte varit så illa, men chauffören hade inte sitt körkort på sig, för han hade tillfälligt kommit med i min bil och kortet var i hans väska, i en annan bil som hade gett sig iväg på egen hand lite tidigare. Som tur var poliserna sympatiska och gick med på att en bild på körkortet fick duga, även om det tog dem ca 30 minuter att komma till den slutsatsen. Saldo: fortkörningsböter på ca 9 euro och en uppmaning att ha kortet till hands i framtiden.
Vi låg nu ganska mycket efter resten av konvojen, men med en lätt personbil behövde vi då inte hålla oss till de tunga fordonens hastighet, utan kunde köra full fart på motorvägen. Vi kom ikapp dem just när de nådde vårt första pausställe. På tal om pausställen så är ukrainska bensinstationer något ganska speciellt. Visst, det finns också sjabbiga sådana likt de som vi oftast är vana med hemifrån, men många är faktiskt stora, med stort utbud av både mat, alkohol och andra produkter. Ett som vi stannade vid på den här sträckan hade t.o.m. ett litet konditori, vilket jag nog inte sett någon annanstans tidigare.
Ett av våra stopp var i Rivne, och av en händelse råkade vi där på borgmästaren som kände Andreas sedan tidigare. Vi hade med oss en pick-up som var ämnad för deras väpnade styrkor, och tydligen visste borgmästaren into om den planen, för han blev märkbart rörd när vi plötsligt körde fram den och överräckte nycklarna. Detta var den första av våra riktiga överlåtelser (bilen i Lviv hade vi bara lämnat vid ett ställe för upphämtning).
Vi närmade oss sakta Kyiv, genom lummiga, böjande och på många ställen nästan sagolikt vackra landskap. Många fina kyrkor fanns längs vägarna, med sina gyllene lökkupoler glänsande i kvällssolen. Vi såg ett par militärkonvojer längs vägen också, men mycket färre än jag hade väntat mig.
Till kvällen kom vi fram till Kyiv och vårt hotell som låg alldeles bredvid motorvägen och var speciellt inriktat på lastbilschaufförer. Detta betydde stor, övervakad parkering och lätt tillgång till motorvägen för att ta oss mot våra mål på morgonen. Vi åt en anspråkslös middag i det lilla kaféet, och gick sedan och lade oss. Vi hade en lång dag bakom och en ännu längre framför oss.